”Forandring er min lyst” – Henrik Ibsen

Åh Oslo! Idag ett minne blott, men å vilket minne! Vi fick nya jobb ganska direkt, arbetsmarknaden är ju helt annan i vårt grannland. Så var det dags att flytta. Det var på våren och allt hade precis börjat blomma. Vilken fantastisk tid. Jag minns första gången jag åkte till Oslo på intervju – det var i februari. Det var minusgrader, allt var fruset, den friska luften hängde som en dimma ovan isbitarna på havet. Det kändes så nära Nordpolen, så mystiskt och främmande.

Men nu var det vår och vi höll på att flytta in i den fantastiska etagelägenheten i ett hus från sekelskiftet som lade bakom slottet. Granne med kungen blir man inte varje dag! LYX – det är definitivt ett ord som beskriver Oslo. Var varannan kör en sportig Tesla, ett glas vin ute får man för 200-300 kronor, konstbutiker finns i varje hörn (Munch är ju hyllad överallt förstås), skidbackar som Holmenkollen hittar man 20 min bort från centrum och fjordarna runt hörnet, dyra märkesbutiker sträcker sig längst hela Hegdehaugsveien på vägen hem från jobbet. Den sagolika Vigeland parken finns bara en stenkast bort. Och så har vi en Malmö (Malm-ö) precis utanför Oslo! Underbara gamla hus och mysiga kafeer, takterraser och sparvagnar. Det är väldigt sällan man kan säga att en huvudstad är mysig men det kan man utan tvekan säga om Oslo. Det känns inte alls som en storstad, den största anledningen är nog mindre människor och bilar, men även de relativt korta avstånden. Det känns som att man kan gå överallt, eller kanske inte överallt, men ni förstår vad jag menar. Även om avstånden inte är alltför långa har man i Oslo alla möjliga alternativ att ta sig runt med. Det finns bussar, spårvagnar, metro, tåg och sist men inte minst hyrcykelstationer i hela staden! Ja, det finns såklart båtar och taxi också!

Boendefenomenet är också väldigt fascinerande. Det finns inga ”stora” hyresvärdar utan alla fastigheter som sysslar med uthyrning ägs antingen av privatpersoner eller mindre bolag. Att en Norrman skulle hyra en bostad är väldigt sällsynt, de köper sin första lägenhet vid 15-årsåldern. Det är ju såklart imponerande, precis som Norges hela ekonomi. Men hela deras marknadsekonomi snurrar runt en enda resurs, vilket aldrig är optimalt – åtminstone inte långvarigt och framförallt inte när man talar om olja som ser ut att avta med tiden.

Det är inte speciellt konstigt att ett land som Norge står utanför EU. Det går ju bra för dem, varför ska de dela med av sin kaka? Det har dock sina nackdelar. Höga skatter på införsel av varor från EU skapar brist på varor och höga priser på exempelvis mat. Fördelen är ju såklart att närodlat frodas. Man tycker nog dock att någonstans har det gått fel om man går in i butiken som konsument och knappt hittar något pålägg (för att urvalet är så litet).

Hälsomedvetenheten i Oslo är inget att leka med. Det äts nyttigt. Punkt slut. Det finns inga alternativ, man känner inte till några alternativ. Det tränas och joggas, morgon som kväll, gammal som ung, till jobbet, från jobbet, sommar som vinter (-20 grader), ute som inne – överallt, hela tiden. Och så går man på tur med familjen – åtminstone en gång i veckan! Märkligt är att mitt i allt detta så äter man brunost på macka till både frukost och lunch. Japp, 30% av all ost som konsumeras i Norge är brunost. Roligast av allt är det svenska namnet – mesost!

Det finns så mycket historia i denna stad. Det finns författaren Henrik Ibsen och konstnären Edvard Munch, uppfinnaren Alfred Nobel, skulptören Gustav Vigeland, upptäcktresenären Fridtjof Nansen med Fram och sist men inte minst min favorit, upptäcktsresenären Thor Heyerdahl med Kon-Tiki som 1947 byggde en flotta av endast trästockar och rep och seglade från Peru till Polynesien genom att följa strömmarna. Säkerligen är där många fler som är värda att nämnas men dessa har just jag fastat för. Här måste jag rekommendera två filmer om Kon-Tiki, båda med titeln just ”Kon-Tiki” som är helt fantastiska. Den ena är en svart-vit dokumentärfilm från 1950 och den andra är en film från 2012 baserad på dokumentärfilmen.

Allt med Oslo är så härligt och så annorlunda från vad en skåning är van vid. Men där finns en fråga kvar som jag aldrig fick besvarat varken från någon Norrman eller från Google – nämligen de röda gubbarna. Vid övergångsställen är vi andra ”vanliga” människor vana vid att det finns en röd och en grön gubbe. När den röda lyser så betyder det att man inte får gå över gatan och tvärtom när den gröna lyser. Men i Norge har man två röda gubbar och en grön! De två röda gubbarna lyser och släcks alltid samtidigt, vilket inte ger någon logisk förklaring alls. Varför har man två röda gubbar vid övergångsställen i Norge? Är det någon som kan förklara detta? Frågar man Norrmännen så svarar de att de aldrig lagt märke till det, vilket kanske inte är så konstigt när man är uppväxt med två röda gubbar…

Vår tid i Oslo blev dock väldigt hektisk till slut eftersom vi pendlade till Malmö med bil nästan varje helg och efter närmare 1,5 år var vi tvungna till att ta beslut om en förändring – än en gång. Vi kunde lika gärna flyttat tillbaka hem till Malmö igen men en annan möjlighet dök upp och det bar åt helt annat håll, långt långt hemifrån.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För tre år sedan köpte vi ett litet mysigt hus i utkanten av Malmö, nära havet. Vi blev helt kära i det nästan direkt, trots att det var ett stort renoveringsprojekt, men det såg vi fram emot. Jag minns dagen vi skulle flytta in så väl!   Det var...

Hej första mars!   Ett härligt datum att börja blogga! Våren är nästan här och energin på topp. Inte för att jag har längtat efter våren lika länge som de flesta. Jag har bara varit hemma i Sverige i två veckor då jag och min man kom tillbaka frå...